Idag hade jag loppisbyxor, jacka från teaterutförsäljning  och skjorta och skor från beyond retro.

Kände mig himla höstig och sånt kan ju vara fint.

Förresten så känner jag mig så förbannat höst inuti också, allt bara faller och vissnar och det blir liksom bara kallare och kallare. Det gör frukansvärt ont stundvis och jag hatar att vara så här, att må så här. 

Fast idag hade jag trevligt bussälskap och sen träffade jag mina fin två och vi gick på humana där jag köpte mig en skjorta. Sånt livar upp lite iaf.

PussiPussi!

idag såg jag ut lite såhär i femtonkronorskjol från emmaus vintage, fina roströjan från gina tricot och virkad kofta från primak i England.

Idag hade jag en halvt dålig dag.

- 

tappade mobilen i golvet = ca. tusen sprickor

hade min första sånglektionmed nya läraren, hon var bra-  jag sög verkligen pga. nervositet och heshet

+

Winnerbäck idag igen.

Hittade mitt försvunna läppstift.

Puss

Igår efter skolan gick Magnus och jag på grönan för att se fina Lasse! Vi fick också träffa fina mannen!

Puss

lördagen steg vi upp förvånandsvärt tidigt och begav oss till skanstull.

orionteatern hade utförsäljning!

mycket fina saker och fina flickor och fina pojkar och jag kom hem en jacka rikare.

Vi hängde lite med Ninia och Rebecka.

fina Annaklara.

vi såg en fin fin bil.

Jag och Annaklara vinkade hejdå till Aima, Ninia och Rebecka och hamnade på Bondens loppis.

Jag köpte en finkeps( som inte lär användas så flitigt) och ett par byxor. Allt för 40 kr.

vi skyndade in på popaganda området och mötte Magnus.

Magnus och jag.

vi såg Icona pop. Fest.

Sen satte vi oss och väntade på Dungen. Jag var pepp.

Dungen var så himla bra. trotts att ljudet på popagandas stora scen består av ca. bara bas.

Mot sista låten gick jag bak och satte mig på gräset. mys.

Massa söta par.

Sen tog vi en liten promenad för att ta ut pengar och sådant.

vi gick in och satte oss i gräset för att äta och lyssna på Damien Rice. Fint.

Bill och Tintin slog sig ned vid oss. Så himla söta.

Det var så himla varmt, kändes som om det vore sista sommardagen.

Sen gick vi mot Lilla scenen och mötte Christoffer och Gabriel.

Såg på Love Antell som var bra, fin och sa bra saker. Tummen upp.

Magnus var supersöt.

Gänget. Mange, Ak, Gabbe och Tintin.

Finaste Ak.

Jag hittade en ballong och vart asglad. Tröjan är annaklaras och från Beyond retro, om nån undra.

Gabbe satt och var snygg!

Sen var det inga fler vi ville se speciellt mycket som skulle spela och det började bli mörkt så

vi bestämde oss för att pressbyrån var ett bra nästa stopp denna kväll.

Och att det var dags för lite Stadsvandringar , så vi vandrade från skanstull, längs götgatan, över mälaren in till gamla stan.

¨

Gamla stan var så magiskt sådär om kvällen , vi besökte mina favorit gator och kastanjen, mötte upp Aima och dem för att sedan vandra till slussen igen, säga hejdå till alla, stöta på Cornelia och tåga hem.

Fin dag, fin kväll. Fint.

Puss

idag mötte jag upp Annaklara och Magnus och tog sikte på Erikdalsbadet.

Det var dags för sommarens sista festival - popaganda.

himlen var vacker och vi var glada.

kikade på Frida Hyvönen i väntan på något fantastiskt.

Det spöregnade och Ak var snygg.

Mange var ljuv.

folk försökte skydda sig så gott det gick.

vi hade sitliga Ponchos.

Sen kom han. Patrick Wolf, det var sinnessjukt. Jesus. Älskar honom så himla mycket sen sjuan.

Han var den vackraste, snyggaste, sexigaste jag varit med om. Blev helt till mig hehe.

Han hoppade ner och vi höll hand två ggr, med fingrarna flätade runt varandra. (måste ju skryta lite.)

m a g i .

tog för lite och för dåliga kort. Men den mest fantastiska konsert jag varit på.

Efteråt var jag och Annaklara som helt andra personer, vi skakade, grät nästan, har aldrig känt så förut. läskigt och underbart.

Stackars Mange hade feber och åkte hem (men nöjd var han nog för patrick såg honom i ögonen och petade på honom  när han sjöng "a boy like me"

Ful var jag på denna bild men " Jag vill aldrig tvätta min hand, bara bli ihop med patrick wolf fast än att det inte går"-bilden.

Jag och Annaklara hade svårt att samlaoss, gick runt och pratade om allt.

satte oss utanför området för djupa kvällskonversationer innan vi hämtade upp Aima och åkte hem till mig.

Patrick Wolf forever.

Puss

igår mötte jag upp snyggAima och Annaklara för att hämta ut popaganda band.

götgatan var regningt medan vi sprang runt i diverse affärer.

Emmaus med finaste taket t.ex.

Sen hamnade vi i zinken  och vips så satt vi där och åt Sushi (hade bara ätit en bit innan) det var mycket gott!

Och sen så vandrade vi hemåt i regn igen.

Puss

ps. ska någon av er på popaganda? Säg hej om ni ser mig! d.s.

[Jag ikväll.]

När jag går den välkända vägen från saltsjöbanan till Markusplatsen 7, tickar det i mig. Som en bomb. Min andning blir  snabb och paniken bultar i mig. Jag känner tårarna bränna bakom ögonlocken och tänker bara "Nej, nej, nej nej!Jag vill inte, jag klarar det inte. Jag kommer dö." Sen går jag in genom dörrarna och jag dör inte.

Det känns faktiskt lite fint att krama folk igen, samtidigt som jag hatar det så fruktansvärt mycket. Hjordar av nya människor i trappan får mig att tappa spåret helt, att tappa andan. "De hatar mig. De hatar mig redan" tänker jag fast jag vet att det är dumt.

Efter varje kram man får följer två frågor: "Hur är det?" & "Hur har din sommar varit?" ett utav svaren blir ständigt en lögn,

"Det är bra!" Det blir enklast så.

Alla nya ansikten, rädda, nyfikna, självsäkra,glada, blyga, osäkra och livfulla. Jag avundas dem.

Någon säger att hon sett ett inlägg på min blogg där jag skrev att jag inte orkade mer, att stressen och skolan tog kål på mig. Fan, Fan, Fan. Jag förklarar att det är individuellt, det blir vad man gör det till. Hur ska hon kunna veta att det inte är skolan det är fel på, det är mig. 
Det är jag som bryr mig för mycket om vad andra tycker, som har för höga krav, jämför mig för mycket med andra, granskar varje blick någon kastar- eller inte kastar- på mig och tror mig veta utifrån det exakt vad de tycker om mig.

Det är jag som satt mig i en roll som inte speglar den jag känner mig som. Glada, galna Gry, det är ju inte jag.

Dag två är det inspark och jag hyperventilerar inte när jag går in genom dörren. Jag håller i lekar och är överdrivet glad, högljudd och positiv. När jag kommer hem ligger jag i fosterställning i sängen och förbannar mig själv. Hur betedde du dig egentligen Gry? Varför var du sådan?

Jag avundas alla som är ny på en skola (vilken som helst), alla som har en ny chans, som bara har nya människor att lära känna och som kan vara sådär löjligt naiva och älska allt tills verkligheten slår dem.

Jag hindrar mig själv från att lova att i år ska jag orka, jag vill inte lova något jag inte kan hålla.

Istället lovar jag att i år ska jag försöka på nytt, i år ska jag inte vara så falsk när det kommer till vad jag känner, jag ska försöka få ettorna att känna sig mer välkomna än vad jag gjorde. Det ska blir bra. Kanske.

Jag är så rädd att någon ny etta ska läsa något och själva bli rädd och vore det mot all förmodan så så vill jag säga:

Oroa er inte, ta allt som det kommer. Rytmus är en bra plats, särskilt om man slutar bry sig om vad andra tycker. Det viktigaste är att man själv mår bra. Rytmus är en så avslappnad skola, lite som ett andra vardagsrum som någon så fint uttryckte det någongång. Man kan spela i korridorerna, ha tofflor inne och koka te i pentryt, man kan kramas, det finns folk som bryr sig, många lärare är guld värda och lokalerna är fina. Det är inte bara dåligt. Det är bara inte bara bra, för just mig.

Puss. 

Jag dog inte.